Så ja, då har jag visat en hel restaurang och halva Landskrona att mina stämband fungerar. Mamma hade av någon anledning trott att hon skulle få lov till att sitta ner och äta och umgås med sina vänner som hon inte träffat på ett tag, men så lätt lät jag inte henne komma undan. Om man ska tro på vart enda ord som hon sa så lär vi inte vistas ute bland folk någon fler gånger, iallafall inte utan pappa. Är på övertid nu och börjar bli lagom trött. Det tar på krafterna att skrika en hel kväll ska ni veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar