SNART DAGS

Idag är det sista natten som vi är på luffen. Ja jag och min familj går numera under det smeknamnet; familjen på luffen! Men imorgon väntar andra bullar. Då, jag äntligen då flyttar vi in i vårt hus. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar mina egna leksaker. Kanske kommer jag att gråta en skvätt, man vet aldrig. Jag har trivs väldigt bra borta, både hos mormor och morfar och nu hos familjen Bergström. Här har maten stått på bordet när jag har kommit hem från dagis och cykelturer med Pia har avslutats nere hos (gammel) farmor och farfar med glass och bus. Så jag kan verkligen inte klaga. Men nu är det dags att ta tjuren vid hornen och stå på egna ben. Jag längtar!!