I söndags visade den gula saken uppe på himlen sig och jag och Peppe baxades in i bilen. Den styrdes mot skogen där luften tydligen ska vara himla frisk att andas in. Jag vet inte hur frisk den egentligen är med tanke på allt hästbajs som låg där men det var också just det bajset som gjorde hela min dag. Finns det hästbajs så finns det hästar och efter några oklarheter om hur långt mina ben orkar att gå och hur länge mammas axlar orkar bära mig så hittade jag dem.
Vi bytte några ord med varandra och det var inte förrän jag var halvt på väg in i hagen för att ta mig en ridtur på denna STORA, fina hästapållen som mamma klämmer ur sig att moster Christine känner jätte många stora hästar och att jag säkert får rida på en av dem. Varför i hela friden har inte kvinnan sagt något tidigare?!!
Vi bytte några ord med varandra och det var inte förrän jag var halvt på väg in i hagen för att ta mig en ridtur på denna STORA, fina hästapållen som mamma klämmer ur sig att moster Christine känner jätte många stora hästar och att jag säkert får rida på en av dem. Varför i hela friden har inte kvinnan sagt något tidigare?!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar