Hej allihopa!
Carolin heter jag och det är jag som är Maggies mamma. Det är också jag som skriver det mesta här inne. Surprise!! Jag startade denna bloggen för snart två år sedan för att släkt och vänner, nära och inte så nära skulle kunna få ta del av vår prinsessas fartfyllda dagar. Men även som en dagbok för mig själv för att kunna komma i håg och blicka tillbaka på både stora och små händelser som tyvärr inte ryms inne i mitt huvud. Först och främst försöker jag skriva om speciella händelser som händer för Maggie. Jag tycker själv inte att det är särskilt intressant att läsa om vad folk har ätit till middag eller hur länge dem vilade och därför skriver jag inte heller om det (för det mesta). Tyvärr så kommer jag inte alltid ihåg allt som händer eller har hänt och ibland har jag helt enkelt inte tid att skriva om just det där specifika och när jag väl har det så har det gått för många dagar emellan att det då känns för gammalt. Jag lägger ner en hel del tid på varje inlägg, både på att fundera ut och sedan skriva ner det, för att det ska bli så bra som möjligt för just er. För det mesta kan de flesta inlägg läsas med glimten i ögat och jag vet att dem flesta av er som läser gör det också och det är därför jag har fortsatt att skriva. Att folk av någon anledning tar illa vid sig när dem läser bloggen gör mig både ledsen och arg. Denna bloggen är överhuvudtaget ingen tävling sinsemellan och har aldrig varit. Eftersom att det är JAG som skriver så blir det ju självfallet oftast händelser där jag är med Maggie, (lite svårt att skriva något annars) och eftersom att jag gör detta på min "fritid" och som en rolig grej, (FÖR ER!!) så är detta vad ni får. Förväntar ni er något annat så börja gärna blogga själv (då får jag något nytt att läsa) eller så strunta helt enkelt i att fortsätta läsa. Jag gör så gott jag kan för att roa er och för att det ska bli bra men när det börjar bli för "seriöst" då backar jag. Jag tycker om att blogga och skriva, men det ska vara roligt och inte under press. Just nu är motivationen nere på noll och jag känner inte alls för att dela med mig i vare sig bilder eller text. Jag hoppas innerligt att suget kommer tillbaka och att jag och Maggie kan fortsätta att blogga, iallafall ett tag till. Vi tycker att det är roligt och framförallt när jag vet att ni uppskattar det. Vi gör det lite för oss, men mest för er!!
Carolin heter jag och det är jag som är Maggies mamma. Det är också jag som skriver det mesta här inne. Surprise!! Jag startade denna bloggen för snart två år sedan för att släkt och vänner, nära och inte så nära skulle kunna få ta del av vår prinsessas fartfyllda dagar. Men även som en dagbok för mig själv för att kunna komma i håg och blicka tillbaka på både stora och små händelser som tyvärr inte ryms inne i mitt huvud. Först och främst försöker jag skriva om speciella händelser som händer för Maggie. Jag tycker själv inte att det är särskilt intressant att läsa om vad folk har ätit till middag eller hur länge dem vilade och därför skriver jag inte heller om det (för det mesta). Tyvärr så kommer jag inte alltid ihåg allt som händer eller har hänt och ibland har jag helt enkelt inte tid att skriva om just det där specifika och när jag väl har det så har det gått för många dagar emellan att det då känns för gammalt. Jag lägger ner en hel del tid på varje inlägg, både på att fundera ut och sedan skriva ner det, för att det ska bli så bra som möjligt för just er. För det mesta kan de flesta inlägg läsas med glimten i ögat och jag vet att dem flesta av er som läser gör det också och det är därför jag har fortsatt att skriva. Att folk av någon anledning tar illa vid sig när dem läser bloggen gör mig både ledsen och arg. Denna bloggen är överhuvudtaget ingen tävling sinsemellan och har aldrig varit. Eftersom att det är JAG som skriver så blir det ju självfallet oftast händelser där jag är med Maggie, (lite svårt att skriva något annars) och eftersom att jag gör detta på min "fritid" och som en rolig grej, (FÖR ER!!) så är detta vad ni får. Förväntar ni er något annat så börja gärna blogga själv (då får jag något nytt att läsa) eller så strunta helt enkelt i att fortsätta läsa. Jag gör så gott jag kan för att roa er och för att det ska bli bra men när det börjar bli för "seriöst" då backar jag. Jag tycker om att blogga och skriva, men det ska vara roligt och inte under press. Just nu är motivationen nere på noll och jag känner inte alls för att dela med mig i vare sig bilder eller text. Jag hoppas innerligt att suget kommer tillbaka och att jag och Maggie kan fortsätta att blogga, iallafall ett tag till. Vi tycker att det är roligt och framförallt när jag vet att ni uppskattar det. Vi gör det lite för oss, men mest för er!!
Strunt i surisarna och skriv för oss andra!! Jag som bor så att vi inte kan ses så ofta, uppskattar bloggen väldigt mycket❤Den ger mig en glimt av hur Maggie har det och utvecklas. Puss från Line
SvaraRaderaSå här, Maggie är ju lite liten att blogga själv. Detta är alltså mamma Carolines betraktelser. För att kunna betrakta så måste man vara där, i stunden/ögonblicket som sedan dokumenteras. Du, Carolin, skulle aldrig kunna skriva så kul, härligt, innerligt och levande om inte dina ögon och hjärta va där och såg/kände. Lika lite skulle väl Åsne Seierstads böcker aldrig kommit till tryck om hon aldrig varit i Kabul?
SvaraRaderaJust det. Då har vi rett ut det till de som tycker och trycker ner.
Låt orden flöda igen så att vi kan få ta del av ögonblick, inte rapporter som är fiktiva eller andrahandsinfo. Inte heller tror jag Matte eller dagisfröknarna vill gästblogga?
Jag ser det du skriver framför mig och det gör att jg känner mig närmre er, vilket gör mig glad. Vi bor ju inte direkt grannar.
Jag hoppas att de som inte är nöjda med innehållet i din blogg börjar blogga själva, håller käften eller faktiskt börjar se humorn och värmen i texten som står istället för att se till vad som saknas.
Om du vill ha åsikter om innehåll tar jag för givet att du frågar om andras förslag?
Seså, nu ska jag lugna ner mig. Jag hoppas du kan försöka välja bort den typen av åsikter di tydligen fått.
Vi ser fram emot nästa inlägg!:)
Älskar Mamma Carolin, hennes betraktelser och hennes unge!
Tack!
Ovan kommer från mig, Elin.
SvaraRadera